Linjära och svansjagande  

De linjära religionerna är Judendomen, Kristendomen och Islam, de cirkulära är Hinduismen och Buddhismen.

Att man säger att en religion är cirkulär är för att deras tro är cyklisk, livet fungerar som ett kretslopp. Vi födds, lever och dör sedan börjar det om. De tror också på att världen är evig, att världsanden eller urväsendet är evigt.

De linjära religionerna anser att det finns en början och ett slut, även fast deras gudaväsen är eviga. De har alla speciella slut i åtanke, den mest färgstarka tycker jag ändå är kristendomen, Johannes uppenbarelse är en text som tolkats med jämna mellanrum, de har alla ansett att de goda kristna kommer att få komma till himlen innan de bedrövliga åren som kommer drabba syndarna som är kvar på jorden. Judarna räknar med att bli uppväckta från de döda när deras slut kommer, Islam har Yawm al-Qīyāmah som också är en sida av slutet.

Dessa religioner har flera gånger haft grupper som anser att dessa tider är komna just under deras tid på jorden, än så länge kan vi alla fall med säkerhet säga att de lyckligtvis haft fel.

I de monoteistiska religionerna, åtminstone i Kristendom och Islam kan det lätt bli att personer inom dessa grupper längtar till döden, att det finns en bättre plats en den som vi är fast i nu, i det här skedet kan man dra med Judendomen också, de tre religionerna har alla domedagsprofetior som är önskvärda enligt de troende, Judarna att Messias ska komma vilket han kommer göra ifall de kan återupprätta den plats de höll för 2000 år sedan, Israel, alla icke Judar ska bort från det heliga landet och Templet ska återigen byggas, de kristna som istället anser att Jesus var Messias väntar på att han ska komma tillbaka, att kristna och judar haft ett religiöst gemensamt intresse i Israel/Palestina konflikten har haft med religiös övertygelse att göra.

Radikala Sunni muslimer då de liksom de andra monoteisterna anser att de har den enda gudens fulla stöd och agerar efter deras övertygelse, något som summerar radikal övertro kom ifrån den radikala gruppen Hamas för ett antal år sedan: –”We love death like our enemies love life”, vilket är ett skrämmande ställningstagande, det på grund utav stycken som dessa:

O you who believe! What is the matter with you, that when you are asked to march forth in the Cause of Allah (i.e. Jihad) you cling heavily to the earth? Are you pleased with the life of this world rather than the Hereafter? But little is the enjoyment of the life of this world as compared with the Hereafter.” – Koranen 9:38

“Jihad (holy fighting in Allah’s Cause) is ordained for you (Muslims) though you dislike it, and it may be that you dislike a thing which is good for you and that you like a thing which is bad for you. Allah knows but you do not know.” Koranen 2:216.

Mono- Poly- Anti-teism  

Jag börjar med den polyteistiska religionen Hinduism och reducerar antalet gudar allt eftersom, i Hinduismen har de ett stort antal gudar men de viktigaste är Brahman, Vishnu och Shiva, Brahman är urguden som är upphovet till allt, att han är det kan också innebära att alla andra gudar är det också eller rent av att de är delar av honom själv, vedertaget säger vi i alla fall att Vishnu är den som upprätthåller världen och för den vidare, när de nått slutet så kommer Shiva in då hon är den rivande eller förstörande guden. Hinduer lägger inte så otroligt mycket tid till sina gudar ifall de inte valt att viga sina liv åt dem, tron på att världen fungerar på det sätt som den gör enligt Hinduismen fungerar på samma sätt som allmän kunskap, det är bara så det är, den inställningen är väldigt udda om man jämför det med de missionerande religionerna kristendom och Islam.

Judendomen präglas av att det är en väldigt hård men kärleksfull gud, Gud har valt ut dem och med det kommer ett ansvar emot Gud. Det finns väldigt många regler och förbud som skall följas, deras förbund med gud görs av tacksamhet för allt som han har gjort för dem genom tiderna men också av att de har missköt sig och blivit bestraffade. Tanachen som består av Moseböckerna och de andra delar som senare kom att uppgöra gamla testamentet visar en gud som nyttjar ett brett känslospektra, gud visar avsky, hat, kärlek, avund och samtidigt en känsla av kylighet mot sin övriga skapelse och de människor som inte är utvalda.

Kristna, även om de erkänner det gamla testamentet så tillber de en helt annan gud, man kan lättsamt skämta att han förmildrade sig något efter att ha fått sin son. Gud är nu den förlåtande guden som för alla sina skapelser sände sin ende son för att dö på korset och med det ta med sig allas synder, allt de behöver göra nu är att erkänna Jesus dåd och tro på honom så är vi kristna. Att predika och sprida Jesus ord är en stor del av att vara kristen. De har en väldigt speciell syn på gudom också genom treenigheten, Fadern, Sonen och den Heliga anden, de är en och samma men i olika form men ändå inte på ett svår-förklarligt sätt. Paralleller mellan vad Jesus undervisade och det Buddha lärde ut har gett upphov till spekulationer om att Jesus kan ha studerat Buddhism, det finns inga historiska bevis för detta men likheter finns.

Inom Islam, som är den yngsta av de tre stora monoteistiska religionerna, har vi igen likt judendomen en gud som kräver mycket av sina anhängare, hängivenheten är något som belönas stort och det upprepas ofta i Koranen, något som också ofta upprepas är att gud, den enda guden, Allah, är förlåtande och rättvis. Allah är väldigt hård på många sätt men så länge som man följer Koranen och de fem pelarna så är man en god muslim. Muslimer har väldigt grova skillnader mellan sina tolkningar och vad Allah vill med det ”det sista” ordet, Koranen är den oförändrade visdomen som gud genom ärkeängeln Gabriel tvingade in i Muhammads sinne, att Koranen har den statusen gör den till en förlängning av Gud och på så sätt helig också till skillnad ifrån andra religiösa texter. Man brukar kalla Islam, inom Islam då, för den sista lösningen, man syftar då till att allt finns med i Koranen, hur man ska leva med allt ifrån lagar till vardags livsföring.

Inom i Buddismen har man ingen guda dyrkan på det traditionella sättet heller utan snarare en form av panteism som den i Hinduismen, att allt i vårt universum tillsammans förenas i en enda livskraft eller urande, att vi genom meditation, reflektion och dedikerad hängivelse till sig själv och den plats du besitter, att nå nirvana är målet att sträva efter, det innebär att du får kontakt med alla dina tidigare liv och du når ett upplyst tillstånd.

Ateism är ingen ställningstagande, det är att inte göra ett ställningstagande alls. Att tillhöra en religion innebär att du har tro och att du har en bild av hur världen fungerar. Ordet ateist kan verka antyda att man oavsett antingen är teist eller ateist, jag som inte tillhör någon religion eller finner någon av dem tilltalande i sin helhet anser snarare att jag bara inte är någonting förutom den människa jag föddes till, oreligiös. Religion för mig kräver att jag måste tro på saker som jag aldrig skulle kunna vara säker på för att det saknas sätt att ta reda på det, med det jag vet kan jag inte förena med någon av dessa världsbilder. Det blir mycket vad jag tycker, det är också en bit i det som anses vara ateistiskt, egna tankesätt och egna anledningar till dem, jag kan inte tala för andra. Min syn på gud blir dock en ganska vedertagen, det finns ingen anledning för mig att tro antingen eller, han är inte nödvändig för mitt moraliska tankesätt, min dagliga livsföring eller min förmåga att älska mina nära, kära och min nästa, därför står jag fast vid mitt synsätt som kräver minst antaganden.

Bröder, systrar och oönskade kusiner   

Abraham band ett förbund med gud och han lovades otaliga ättlingar, Abraham och hans son Isak räknas som stamfader till Judendomen och Kristendomen, en annan son som Abraham fick hette Ismael som blev stamfader åt det Islamistiska folket. De har alla gemensamt att de drar sin ”begynnelse” från Abraham. Berättelsen om när Abraham ska offra sin son Isak efter en befallning ifrån gud handlar istället om Ismael i den muslimska tron, Judarna har historiskt brukat människor som offer, att det här stycket finns med i Tanachen skulle kunna vara ett klart tecken på att den seden skulle brytas, dessvärre tolkas det oftast som ett tecken på guds godhet, att befalla en grymhet för att senare ändra sig är dock bara grymt.

De har mycket gemensamt men de är helt skilda religioner av flera anledningar. För att kunna belysa dessa religioner så gör man bäst i att fokusera på det som skiljer dem åt, Judarna som egentligen är en väldigt särskild grupp, de är guds utvalda folk, de försöker inte sprida sin religion eller vill att människor ska konvertera just av den anledningen.

Den judiska rebellen Jesus var en av alla de som ansåg att Judendomen behövde förändring, han var förmodligen inte först med att hävda att han var den som uppfyllde den judiska profetian om en Messias,  han var i alla fall den som lyckades bryta loss en bit av judendomen och lade grunden för kristendomen, Jesus nollställde det hela men behöll gud kan man säga.

Muhammed, som kom 500 år efter att stora delar av det som fick komma in i nya testamentet utformats, uppskattade det Jesus gjort men trodde inte på att han var guds son utan bara en viktig profet. Muhammed tog istället hans plats och utlyste sig själv som den siste profeten, Muhammed hade ingenting gudomligt i sig men han är otroligt högt aktad av världens muslimer, skriver man en bok till hyllning av sig själv och refererar eventuella tvivel uppåt så blir det lätt så.

Feminism? Opportunisternas försvar.     

Ett citat ifrån Islam: ” Allahs sändebud sade en gång till en grupp kvinnor: ‘Jag har inte sett några, som är mer bristfälliga än ni i intelligens och religion. En försiktig, känslig man skulle kunna ledas på avvägar genom någon av er’. Kvinnorna frågade: ‘O, Allahs sändebud, vad är bristfälligt i vår intelligens och religion?’ Han sade: ‘Är det inte att vittnesbördet från två kvinnor är likställt med vittnesbördet från en man?’ De svarande jakande. Han sade: ‘Är detta det bristfälliga i er intelligens’… ‘Är det inte sant, att en kvinna varken kan be eller fasta under sina menstruationer?’ Kvinnorna svarande jakande. Han sade: ‘Detta är det bristfälliga i er religion.’” – Ibid, 1 Hadith nr 301, vol.3, Hadith nr 826, i Sahih Bukhari ’s översättning till engelska.

Över lag så verkar religioner vara skapade av män och att det senare har upprätthållits ett patriarkat av män. Inom Judendomen och Islam så finns det viss handledning över kvinornas roller i samhället, som samhället var då dessa religioner skapades, så är rollerna fördelade så att det passar ihop med att kvinna föder barnen och lider utav mens, kvinnor är främst respekterade först när hon har vuxna barn och då för att mödrar ska respekteras av deras barn.

Kristendomen har mycket bra passager i det Nya Testamentet som verkar vilja göra ett brott i rollen som kvinnan fått tilldelad, Jesus går flera gånger emot normen och talar med kvinnor och till och med undervisade dem. Dessvärre så var det inte Jesus som senare utformade hur kyrkan skulle arbeta så patriarkatet har även skuggat denna religion. Kristendomen om man kollar till vad Jesus undervisade är den enda religion som är förenlig med feminism, Buddhism som inte är en religion är också kapabel till feminism, men, de skulle förmodligen resonera att det bara leder till världliga känslor av ilska och sätta sig i tystnad igen.

Hinduer behandlar de kvinnliga gudarna med den propra respekt som saknas i den kultur som yttrar sig, kvinnan verkar ha en viktig roll för att gudarna ska kunna utföra det som de är ämnade för, kvinnas roll i samhället blir också här tillbaka draget och i skuggan av mannen. Alla dessa religioner har gett upphov till kvinnoförtryck.

Inom Buddismen så finns det en enkel regel för kvinnor som finns med i alla av dessa religioner, lyd din man. Kvinnans roll i buddismen likt de flesta av dessa religioner har varierat beroende på hur samhället sett ut. Om man bara ser till det liv som Buddha levde så var det en befrielse för kvinnor att börja leva efter Buddhismens livssyn, kvinnans roll i det hinduiska sammhället var väldigt underordnat och för att inte tala om de oberörbara, läran att genom invänd reflektion och meditation gjorde ingen skillnad mellan några människor.

Man har aldrig räknat kvinnor som likar till männen genom tiderna, enligt islam så är de andligt lika men det är ingenting som märks av i våran fysiska verklighet generellt, kvinnor i maktposition har ansett anstötligt och absurt då gud och all makt tydligen bara kan kanaliseras genom männen.

Det har också skett mycket de senaste hundra åren som har lyft fram kvinnor på ett sätt som är så självklart men ändå varit så långt borta, att kvinnor själva pekat på orättvisor utan att tystats ner eller ännu värre, inom religionerna har vi sett progressiva utvecklingar som varit mer eller mindre framgångsrika. Religionerna finns under luppen i vårat samhälle idag, oavsett vad deras religion säger åt dem att göra så ska de först och främst svara inför det samhället som de befinner sig i, den självklara medvetenheten om jämställdhet och basala mänskligarättigheter får människor att reagera oavsett vart på jorden de befinner sig.

Feminister och humanister inom dessa religiösa grupperingar representerar inte majoriteten, tack vare dagens teknologi och internet kan de åtminstone kommunicera och förhoppningsvis göra de förändringar i det som de känner går emot mänskliga värderingar.

Döden väver dem samman.        

Jag vill börja med att kommentera en parallell som verkar uppenbara sig när man jämför Judendomen med Islam, egentligen kommer seden ifrån Judendomen såklart men jag tror att Islam senare tryckte på det igen av samma anledning, förr hade vi ingen visdom gällande mikrobiologi eller bakteriernas liv på jorden, däremot så kunde vi se att vissa saker hade viss effekt i ett makroperspektiv. När en människa eller ett djur dör så börjar kroppen genast att förruttnas, under denna process så frigörs det både vätskor och gaser som har en skadlig effekt på människor, att de observerat detta och utformat sina texter därefter, för att minimera risken för att människor i sorg skulle utsätta sig för denna fara verkar vara troligt. Det kan också vara så att de skulle undvika griskött av en liknande anledning, griskött är väldigt fett och blir lätt skämt om det hanteras fel, hade vi haft kylskåp och frys på den tiden hade vi förmodligen sett en helt annan uppsättning matregler, det är helt enkelt lättare att uppmana folk att Gud förbjuder det.

Det alla religioner har gemensamt är att när en person ligger inför döden så ska man hjälpa till i övergången. Själva seden varierar så klart mycket från religion till religion men essensen i det är att man ska lugna personen och på ett sätt få denne att acceptera sitt öde. I Islam, Judendom och Kristendom så sitter man vid personen och ber, tillsammans eller för personen som kommer att dö, det lite speciella med Kristendomen är att man kan hjälpa en person som inte levt ett kristet liv att acceptera Jesus under sina sista timmar för att ”rädda” själen, I Islam är det rekommenderat av Muhammed att man reciterar trosbekännelsen eller den delen som i slutet är viktig för att komma till paradiset, ”Laa ilaaha illal Laah”, ”Det finns ingen Gud förutom Allah”. I Hinduismen och Buddismen är det mer ett lycka till där man samtalar eller går igenom allt gott som personen ifråga har utfört.

Jag tar varje religion för sig självt och inleder med citat som jag tycker verkar relevanta till de seder som utförs i samband med begravningarna, efter kommer jag göra en jämnförelse som involverar dem alla.

Muslimernas Islam

¤   ”Gardens of Adn (Eden) they will enter; therein they will be ornamented with bracelets of gold and with pearls, and their garment therein is silk.” Koranen – 35:33.

¤   “Surely Allah will cause the ones who have believed and done deeds of righteousness to enter Gardens from beneath which Rivers run; therein they will be ornamented with bracelets of gold, and with pearls, and their garment therein will be of silk;” Koranen – 22:23.

¤   “Then Allah sent a crow searching in the ground to show him how to hide the disgrace of his brother. He said, “O woe to me! Have I failed to be like this crow and hide the body of my brother?” And he became of the regretful.” Koranen – 5:31

¤   “Be [denna bön]: “Herre! Låt mig stiga ned i min grav som en sann och uppriktig troende och låt mig stiga ut ur den som en sann och uppriktig troende, och ge mig av Din egen styrka kraft att segra!” Koranen – 17:80

¤   “They should also cover the dead. The prophet Muhammad (S.A.W.) upon his death was wrapped with a piece of striped cloth.” [Reported by Imaams Bukhaari and Muslim] According to all scholars, it is permissible to kiss the dead and to cry for him, because the prophet Muhammad (S.A.W.) kissed Othmaan Bin Madh’oon after he died and cried for him until the tears wet his two cheeks.” [Reported by Imaams At-Tirmdhi and Ibn Maajah” – Mohamed Baianonie.

När personen gått bort finns en bön som ska sägas högt över kroppen, ”Vi tillhör Allah och till Allah ska vi återvända” – surat Al-Baqarah, Vers 156 och157, personen ska begravas så fort som möjligt.

”The messenger of Allah went to see Abu-Salamah after he died; he found his eyes open, so the prophet Muhammad (S.A.W.) closed them and said: “When the soul is retrieved, the sight follows it.” – Imaam Muslim.

“It is forbidden to wail: Wailing means to yell or cry out loudly. Um-‘Aatiyah (R.A.) said: “We took an oath before the messenger of Allah not to wail.”” – Imaams, Bukhaari and Muslim

Mycket utav de seder som finns I Islam kommer ifrån ”Hadith”-en som är nedtecknade händelser i Muhammeds liv där han levar som Koranen lär, också mycket yttranden ifrån Muhammed som läggs stor vikt vid.

Man fortsätter med att riten ”Ghusl” där man tvättar hela kroppen på den avlidne som dött av naturliga orsaker. Inom Islam används denna ritual väldigt ofta så som efter sexuellt umgänge eller efter orgasm, efter kvinnans mensperiod och efter att kvinnan fött barn. Denna ritual är också rekommenderad att användas innan fredagsbönen men det vanliga är den partiala tvättningen ”Wudu”.

En man ska tvätta en avliden man och kvinnor ska tvätta kvinnor, det finns undantag då man som en familjemedlem kan tvätta kroppen och då spelar detta inte någon roll, det är mycket viktigt att man lindar in händerna i tyg för det anses väldigt förbjudet att huden på något sätt nuddar vid könsorganet på den avlidne.

Den döde ska lindas in i en vit filt och begravas så fort som möjligt, kroppen ska placeras i marken så att den ligger på sin högra sida och ansiktet vänt emot Mecka.

Det ska helst vara en hel stor filt men det är rekommenderat att det ska användas tre filtar till männen och 5 filtar till kvinnor, inte mer, balsamering och kremering är förbjudet.

Kistan måste bäras till den plats där personen ska begravas, man får inte transportera den på något annat sätt.

Man får inte sitta ned förrän kistan ligger i marken.

Graven måste vara tillräckligt djup för att täcka hela kroppen och att djur inte ska kunna komma åt den, det finns två typer av gravar, Lahd och Shiqq, Shiqq är en vanlig rektangulär grav där man måste lägga behandlat trä över kroppen för att det inte ska komma jord på den, Lahd är de gravar som de föredrar att använda och det innebär att man gräver en konkav formad bit i gravens vägg där man lägger kroppen.

Imamen som leder begravningen skall när det är en man stå vid sidan om den avlidnes huvud, är det en kvinna ska han stå bredvid midjan, han leder de som närvarar i bön, bönen ”Janaazah” (begravningsbönen) används för att be om förlåtelse av Allah för den avlidne och de som närvarar ska stå i tre led framför Imamen och den avlidne. Allah förlåter automatiskt den begravde ifall de som tillsammans ber är hundra stycken, det finns också med att om det är 40 som ber för den avlidne är det viktigt att det bara är sådana som tror helhjärtat på Allah för att det ska fungera.

Begravningen får inte ske när som helst på dygnet, de förbjudna tiderna är när solen börjar visa sig tills den kommit upp över horisonten, andra tiden är när solen står som högst på himlen så innan och efter middag, sista tiden är när solen börjar gå ner tills den igen försvunnit under horisonten.

Man får tillåtelse att sörja personen i tre dagar innan man skall återgå till ett normalt liv, kvinnor har en ”Uddeh-period” som innebär att hon inte får gifta om sig inom en 4,5 månaders tid, detta ifall hon skulle visa sig vara gravid och att den avlidne är pappa, ifall hon är höggravid vid bortgången får hon gifta sig direkt efter förlossning då det inte finns tvivel.

När personen sen är begravd så ska inte graven markeras på något märkbart sätt, det ska inte byggas monument eller moskéer på graven och man får inte vila eller gå på den. Koranen som är väldigt handels-inspirerad har också med regler för hur man ska göra med eventuella skulder som den avlidne hade, först ska det som personen själv hade gå till att betala skulder sedan får andra gå in ifall det inte täcker upp, en själ får aldrig ro förrän dennes skulder är betalda.

Kristnas Kristendom

¤   ”Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.” – Första Moseboken 35:20.

¤   ”När han närmade sig staden, mötte de ett begravningsfölje. Pojken som dött var ende sonen till en änka, och många sörjande från staden gjorde henne sällskap.” – Lukas 7:12.

¤   ”Denna kvinna har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför min begravning.” – Markus 14:8.

I kristendomen finns det inga förbud mot att balsameras eller kremeras, det finns heller ingen speciell regel om att det bara får gå en viss tid innan begravningen sker. Inom Kristendomen finns det många olika sätt att utföra sina riter, för att begränsa mitt område något så kommer jag koncentrera mig på den Svenska Kyrkans och hur de utför begravningsriter.

När en person har gått bort så kommer kroppen att hämtas av en begravningsbyrå, de har hand om kroppen tills dess att begravningsarrangemangen är klara, det kristna i begravningen kommer först i kyrkan. Tidigare så hölls hela ceremonin vid graven men det har blivit vedertaget och det absolut vanligaste att man har en del i kyrkan ihop med kistan och att man sedan tar den till graven och avslutar där.

I kyrkan så samlas vänner och familj till den avlidne och prästen inleder med: ” Vi är samlade för att ta avsked av – – och för att överlämna honom/henne i Guds händer.”

Mycket utav begravningen och det som sker i kyrkan har blivit mer fritt i sin utformning, innehåll och till och med musiken, dock finns det en del som i regel är med så som vissa böner. När prästen sagt en bön så följer församlingen med ett gemensamt ”Amen”.

Griftetalet är en del i begravningen som någon anhörig till personen som avlidit kan hålla, det kan också vara prästen som tar den biten också, där talas det om personen men också till de sörjande.

Man ber sedan böner och sjunger psalmer om himmelriket, Jesus och Gud. ”Herre vår Gud, du är livets källa. I dig är det som vi lever och rör oss och är till. Bevara oss i liv och död i din kärlek, och låt oss av nåd få gå in i ditt rike. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.”

Vid graven ”överlåter” prästen den avlidne till Gud, han kastar ner jord på kistan och säger: ” Av jord har du kommit. Jord skall du åter bli. Jesus Kristus är uppståndelsen och livet.” eller någon variant av det. ” Herre Gud Fader i himmelen, Herre Guds Son, världens Frälsare, Herre Gud, du helige Ande, förbarma dig över oss. (I dödens stund, på den yttersta dagen hjälp oss, milde Herre Gud.)”

Sedan läser prästen ifrån Bibeln, vilka texter som han läser finns det stor valmöjlighet i, sedan följer en gemensam bön, Herrens bön: ” Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.”

Efter att de sörjande har tagit avsked vid graven så säger prästen en sista avslutningsbön: ” Giv honom, o Herre, din frid och låt ditt eviga ljus lysa för honom.”

Eftersom att det finns så väldigt mycket frihet i hur begravningarna idag går till så kan det skilja en del ifrån begravning till begravning, man kan som för ha hela cermonin vid graven eller så kan man bara gå ditt för avskedsbönen.

I Katolicmen så finns det ”den sista smörjelsen” som refereras i stycket taget ifrån Markusevangeliet, egentligen så brukar man säga att smörjningen kommer ifrån Jakobs brevet som många andra av riterna i Katolicmen och Ortodoxa kyrkan, men jag anser att det bättre att nyttja Markus och ”Den syndiga kvinnan” i Lukas, smörjelsen görs utav manliga präster och har varit så under hela kyrkans tid, i dessa stycken så är det kvinnor som utför det som senare blev en rit. Smörjelsen är ett sätt till förlåtelse och rening i sjukdom eller slutet av livet, det är inte ovanligt med präster i fängelser med dödsdömda fångar eller på sjukhus.

Judarnas Judendom

¤   ”Om en man har begått ett brott som medför dödsstraff och hans döda kropp har hängts upp, måste den tas ner före natten. Du måste begrava honom samma dag, för den som hänger på trä är förbannad av Gud. Orena inte det land som Herren, din Gud, har gett dig.” – Femte Moseboken 21:22-23.

¤   ”Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.” – Johannes 19:40 (Jag ser det stycket som en historisk vittnesbörd)

¤   ”Om någon ute på ett fält rör vid någon som har dött i strid eller på annat sätt, eller rör vid ett människoben eller en grav, är han oren i sju dagar.” – Fjärde Moseboken 19:16.

¤   ”Även om en man har hundra söner och lika många döttrar och får leva tills han blir riktigt gammal, men ändå inte fått ut något av livet och inte ens har pengar till en hederlig begravning, då hade det varit bättre att han aldrig blivit född. För ett dödfött barn som med detsamma överlämnas åt mörkret utan att ha fått något namn har det bättre än han.” – Predikaren 6:3-4.

¤   ”Det är bättre att ägna sin tid åt begravningar än åt fester, för man kommer en gång att dö, och det är bra att tänka på det medan det ännu är tid.” – Predikaren 7:3.

Judarna har fått dela med sig av sin Tanach till både kristna och muslimer så alla influenser kommer härifrån, det jag finner fascinerande med judar är deras intresse för filosofi och paradoxer, som tyvärr kontras med ett självömkande martyrskap men även det har gett färg till de litterära verken som format vår värld.

I Predikaren har vi Kung Salomo som var son till David, han skriver väldigt nedstämda och melankoliska texter som lyfter fram livet som ytterst meningslöst många gånger, dock, gillar jag den kontrast som blir till det Nya Testamentet. I bergspredikan så berättar Jesus att det är lättare att få en kamel genom ett nålsöga en för en rik man att komma in i himlen, i Predikaren kan man tolka att man bör sträva efter den trygghet som rikedomar ger, men, som med alla andra texter med judiska författare så finns det berättelser åt andra hållet med.

När en judisk person har gått bort så lämnar man inte kroppen ensam, kroppen ska respekteras, symboliskt kan man öppna ett fönster för att hjälpa den avlidnes själ att lämna kroppen. Man ska börja med att kontakta en Rabbi, gärna en som har anknytning till den avlidne.

Personen ska begravas inom 24 timmar, det finns undantag då det kan vara svårt att samla de sörjande på den tiden eller om det infaller så att det krockar med någon av traditionerna som sabbaten eller högtiderna. Att välja gravplats är en viktig del i den judiska tron för vissa av dem, det finns med i Första Moseboken när Abraham köper en åker och en grotta för att begrava sin fru Sara, grottan i Makpela blir till Abrahams familjegrav. Det är inte ovanligt att vissa begravs över jord i så kallade mausoleum.

I Tanach;en finns det väldigt många referenser som ger en intrycket av att begravningen eller jordfästningen är en mycket viktig del, även om det i klarspråk inte läggs fram så väl så ser man det åt det andra hållet, mycket syndiga personer eller rent av onda personer får gärna skändas, inte fysiskt men att låta deras kroppar gödsla jorden efter deras död, eller låta djuren äta av dem.

En judisk begravning är ganska kort på ungefär tjugo minuter, som i kristendomen så kan hela ceremonin hållas vid gravplatsen eller så börjar man i Synagogan. Man har med psalmer, böner och ett tal om personen.

En psalm av David som används vid begravningar: ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.”

Den avlidne ska lindas i en vit linneduk och läggas i en enkel kista som bara ska bestå av organiskt material som bryts ned.

Efter begravningen börjar första sorgeperioden som heter ”Shiva”, den varar i sju dagar man ska vara hemma, under den här perioden så kommer vänner och nära människor för att stötta de närmast sörjande. Efter den tiden kommer Shloshim som är den andra sorgeperioden, den varar i trettio dagar efter begravningen och de 23 dagarna är till för att återta livet efter förlusten, under den här tiden så ska man fortfarande ta det varsamt men vardagligt. Efter ett år så infinner sig Yahrzeit som är årsdagen för den avlidnes begravning, kvällen innan tänder man ett 24 timmars ljus och sen har man en minnesstund eller liknande på dagen, det är inte helt ovanligt att man väntar enda tills den här tiden med att sätta dit en gravsten även om det också förekommer att man gör det mellan den andra sorgeperioden och Yahrzeit.

Judarna har också förbud mot att skrika i sin sorg, det är bättre att hålla det på en sansad nivå, man ska inte besöka graven för ofta utan det är bättre att göra det som på årsdagen, en judisk sed är att man lämnar småstenar för att hedra den bortgångne.

Hinduernas Hinduism

¤   ”Beständigt uti Yogas harmoni. Se, dessa stora själar hinna Mig, och födas icke mer till smärtans ort och till förgängelsen; — de nå fullkomning. Ja, alla världar, även Brahmas värld, Arjuna, ha begynnelse och ände, men den som går till Mig, o Kuntis son, han födes icke mera. — De som känna den Brahmas dag, som varar tusen åldrar och Brahmas natt, som eger samma längd,” – Bhagavad-Gita, vers 63 – 14,15,16.

¤   ”Du sörjer dem, som icke böra sörjas, och söker smycka ut ett fåvitskt tal med ord av lånad visdom. — Vise män begråta varken livet eller döden. Den stund har aldrig funnits, då ej Jag och du och dessa mänskofurstar levde, ej heller skall den stunden nånsin slå. Då själen, kroppens furste, genomgått dess barndom, ungdom, mandom och förfall, då drar han hädan i en annan kropp; den vise känner icke sorg däröver. O son av Kunti! stoftets närhet bringar så köld som hetta, fröjd såväl som kval; — bär deras växling lugnt, o Bharata! Du furste ibland män, — odödligheten är blott för den, som ej av dessa plågas, som bär med jämnmod både fröjd och kval och är ståndaktig. — Vad fåfängligt är, det har ej något väsen i sig självt; det verkliga hör aldrig upp att vara.” – Bhagavad-Gita, Vers 14 – 10 till 15.

Hinduismen innehåller mycket symbolik som är nära anknuten till gudarna, vidskeplighet är något man verkligen kopplar ihop med Hinduismen då mycket baseras på färger och vad de representerar, astrologi och vad vi kan läsa i stjärnorna.

Till skillnad ifrån de monoteistiska religionerna så är inte döden lika dramatisk här, det är ett avsked med ett på återseende, även fast man också här sörjer bortgången av närstående så finns det fortfarande känslan av tänket, ”han/hon var aldrig här”, egentligen, deras kroppar var kärl för en livskraft som nu återvänder eller blir ett med Brahman igen.

När en person dör så ska kroppen kremeras (Antyesti) på bål i närheten av vatten så fort som möjligt, om en man dör så ska den äldsta sonen tända brasan, om en kvinna dör ska hennes yngsta son starta elden.

Ifall de är icke existerande så blir det någon annan anhörig. Innan så ska kroppen tvättas eller renas med vatten och det ser man helst att familjen gör själva men det går också att ändra, detta ska göras medans man mantrar.

Krematorierna är oftast stora stenhällar som ligger intill något vatten, man bygger upp bålen med trä som fraktats till krematoriet och eldarna brinner nästan hela tiden, brasan man hämtar elden ifrån är på vissa platser heliga och det sägs att den elden hållits vid liv under tusentals år.

Det vanligaste är att kroppen omsveps av vita filtar men det förekommer at kroppen lindas in i gula också, om en gift kvinna dör innan sin man ska hon lindas in i röda filtar, det gula representerar visdom och det röda rening, det röda representerar också elden som fungerar som rening, när kroppen är lindad så lägger man på purifierat smör ifrån kossor, kornas malda ben används också för att kastas in i elden, det heliga i kon hjälper den avlidne till fortsättningen. Elden hjälper själen att lämna kroppen. Anhöriga ska klippa eller raka av sig håret.

När bålen brunnit ner så samlar man ihop askan och sprider den i vattnet.

Seden att bränna kommer med största sannolikhet ifrån att det var viktigt att snabbt bli av med kroppen som annars kunde göra stor skada på många människor, så som jag beskrev Judarnas och Muslimernas skyndsamhet.

Mycket utav det som utförs i det Hinduiska samhället är traditioner som ingen vet när de först inleddes eller vart de kommer ifrån, en hel del kan man så klart hitta i Bhagavad-Gita, eller åtminstone vad de refererar till. Det speciella med Hinduismen är att det finns så otroligt många små sekter och olika sätt att göra saker fast att det ändå knyts samman i grova drag, det jag fann svårt ju mer man lästa om Indiens historia och hur saker utvecklats var att det är svårt att se det grova, det blir så otroligt många nyanser och det är verkligen en helt annan värld en det vi är vana vid i våran del av världen.

Buddisternas Buddism

¤   ”Even death is not to be feared by one who has lived wisely.”- Buddha

¤     “All must depart — all beings that have life Must shed their compound forms. Yea, even one, A Master such as he, a peerless being, Powerful in wisdom, the Enlightened One, has passed away.” – Mahaparinibbana Sutta Last Days of the BuddhaTranslated from the Pali by Sister Vajira & Francis Story

Att följa den Buddhistiska läran är att studera Siddhārtha Gautama liv och handlingar, de traditioner och riter som efterkom honom baseras på saker som han gjorde, sade eller fri tolkning utifrån båda dessa. Buddha själv ansåg att man inte skulle göra saker bara baserat på tro, man skulle vara kritisk och känna efter om det fanns en konflikt inom sig själv.

När Buddha efter en skämd måltid dog så placerades han med huvudet mot norr och ansiktet riktat mot väster, han kremerades, den seden är fortfarande använd.

När en buddhist dör så hjälper munkarna de närstående och den döde genom hymner som t.ex. ”Even the gorgeous royal chariots wear out; and indeed this body too wears out. But the teaching of goodness does not age; and so Goodness makes that known to the good ones.”

Inom Buddhismen finns det många varianter av de olika riterna, det skiljer sig en hel del ifrån land till land. Döden är oundviklig och när en person dör så blir det en påminnelse till de som finns omkring, som närstående så gör man det man kan för att öka den energi som den avlidne har med sig då han/hon ska inleda sitt nästkommande liv, man tvättar kroppen med vatten och erbjuder munkarna gåvor och mat för ändamålet, dessa seder kommer ifrån Buddhas liv då han ofta pratade om generositet och givmildhet.

Sedan ska kroppen kremeras, det är den vanligaste seden i alla fall, de tibetanska buddisterna anser att vårt medvetande finns kvar i kroppen i upp till fyra dagar, att man under den tiden ska hjälpa kroppen att släppa taget.

Enligt Buddha så finns det ingenting att frukta med döden, då du i essensen inte längre ser döden eller någonting annat som avskilt från allt det andra, detta är att uppnå nirvana och cykeln sluts.

Tolkning av budskap, den starka vagheten.     

Både inom Judendom och Islam så finns det tillräckligt mycket information i deras texter för att bygga en nation, det är egentligen en väldigt enkel slutledning som krävs för att man ska komma fram till det då det verkligen är önskvärt av de som skapat texterna.

Både Tanachen och Koranen innehåller många stycken som handlar om att de inte ska beblanda sig med de andra, de ska inte låta de icke troende hindra dem eller locka bort dem från den rättfärdiga vägen, Judarna i deras guda sponsrade korståg utförde monstruösa handlingar emot det folk som då befann sig i det land som Gud att hade lovat till Israeliterna, det står i texterna att det to 7 månader att samla ihop alla kroppar för att göra landet rent, de kunde elda vapnen som bränsle i 7 år.

Någonting som jag har förståelse för men ändå blir irriterad på är hur vi diskuterar Islam i det här landet, människor med en speciell tro ska inte förföljas, de ska inte dömas för att det har en viss övertygelse, då innebär det också att de reglerna ska gälla de religiösa, deras doktriner får inte komma före landets lagar och etiska regler, i en sådan tid som vi lever i nu med många radikaliserade muslimer som utför terrorhandlingar runt om i världen så måste vi såklart se till att polariserade konflikter inte uppstår, att människor börjar misstro muslimer och till och med agera på dessa rädslor, i media så kommer många ut som säger att det inte finns en pust utav våld i Koranen som befogar det handlandet som vi ser hos radikalerna, att det är en fredlig religion. Jag har läst Koranen, det är inte den enda ”heliga” bok jag läst, men det är dock den mest våldsamma, Muhammed spred sitt budskap med svärdet, det finns över 100 enskilda stycken i Koranen som uppmanar till våld och rättfärdiga mord, att man inte vill säga det är som sagt för att människor inte ska reagera som några redan gör mot muslimer, det jag tycker blir fel är att genom att förneka att dessa uppmaningar finns i Koranen förhindrar man att Islam går i genom den reformation som Kristendom och Judendom tills idag har gjort, Judarna är uppmanade att stena sina fruar om de är påkomna med att vara otrogna – det förekommer inte för att deras religion har utvecklats ihop med den resonerade moralen som vi har i samhället.

Om du är muslim så måste du ta Koranen vid ordet då det är det oförändrade ordet ifrån Allah, att upphöja Koranen till denna status är farligt då den boken har allt som ett samhälle behöver för att fungera Islamistiskt, Sharia är den upphöjda lagen som getts till människan av Allah, om vi inte öppet kan diskutera dessa saker i samhället så kommer vi heller inte att se någon förändring gällande radikalisering heller, jag har samtalat med några muslimer om just det här problemet.

Det finns de muslimer som är progressiva och vill se att det sker förändringar i traditioner och tänk i vad det innebär att vara muslim, och det finns andra som anser att ifall man gör minsta förändring så går man emot Allah och för det är det dödsstraff, lagen att om du överger din tro eller konverterar så ska du dödas.

När man sitter på en väldigt stark känsla av religiösövertygelse så blir det att man går in i en självvald segregation som leder till friktion och misstänksamhet människor i mellan, jag önskar att vi i framtiden kommer kunna föra dialoger människa till människa utan det leder till aggressivitet eller defensivitet, att vi med sunda sinnen kan avstyra den här utveckling som visar sig runt om i världen.

Livsåskådning   

Om man ser till den Buddhistiska läran så är det inte en religion, gudarna är en del av världsalltet och enligt spekulationer så trodde man att Buddha själv hade varit en gud i ett av sina tidigare liv, om Buddha som många gånger hävdade att han inte var annorlunda på något sätt kan ha varit det så kan vem som helst. Denna syn tycker jag grundar hela synen på ett vis som gör allt världsligt till distraherande ting.

Att mycket av läran handlar om hur du ska formulera ditt sinne, hur du ska träna dig att tänka rätt, hitta dina svagheter och hitta dess motpoler (Girighet ska vändas till Generositet o.s.v.). Allt handlar om självförverkligande och att du oberoende av utomstående influenser kan nå detta genom att bara begrunda det som du redan besitter gör det till en filosofi och inte en religion.

Dock har även denna livssyn haft sina radikala terrorister.

Moral och etik

Jag vill börja med att hävda att världen har tack vare resonemangen som utvecklats med tiden blivit till en bättre plats att leva, religionernas fixerade moral har på sin höjd fått män inom dessa religioner att behandla varandra mindre barbariskt, där emot så har det inte förhindrat missöden som att dödas för att man fötts in i fel religion, att man inte har sålts som boskap mellan olika judiska familjer och till och med ärvd. Religion har historiskt sett segregerat människor på ett sätt som hållit mänskligheten tillbaka moraliskt och etiskt.

Det finns två källor som spekulerar, ”om Gud inte finns”, och det är Nietzsche och Dostojevskij, de tror båda på att den objektisk synen på moral, gott och ont skulle falla. Det är felaktigt, den moral som vi skapat genom religionerna är den som vi alla besitter, det grundläggande i moralisk lära är att utgå ifrån dig själv, inte dina begär utan snarare dina farhågor och att inte dessa heller ska drabba någon annan.

Att det skulle krävas en objektisk moral för att leva moraliska liv är i grundet ett religiöst cirkelargument som saknar värde både som försvar och substans till diskussionen.

Under antikens Grekland spekulerades det kring djurens utveckling även om det saknades arbete på området, de gjorde observationer gällande likheter mellan djur och så vidare, efter att Darwin publicerade sin ”Origin of species” som sagt inte var en ny ide bara det att han förklarade processen bakom det, den evolutionära teorin som sagts sakna moral, att den starkast överlever har gett upphov till den synen på att ateister följer en brutal dogm, jag vill gärna hävda att den upptäckten, att vi människor placerades i livets träd som under 3,8 miljarder år har slagit skott och blommat ger oss en ödmjukhet inför naturen, att vi från den religiösa narcissistiska synen att VI är utvalda av en Gud som för oss har skapat världen, att vi är skapade i hans avbild. Att när vi istället förstår den plats vi har i naturen och med naturvetenskapens hjälp förstår naturen omkring oss så kan vi på goda grunder behandla omvärlden med rätt respekt, vi kan bevara och vårda.

Den synen har många gånger blivit anklagad av Judendomen och Kristendomen för att vara en jordadyrkan, att det är ett hedniskt sätt att hedra jorden och solen vilket går emot deras litterära “läror”. Det finns såklart delar i deras religioner som också säger att vi är förvaltare av gudsskapelse, dock så har det inte efterlevts i den utsträckning som skulle behövas.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s